Vet inte riktigt

...om "fjortis" är ett skällsord eller bara en benämning på en 14-åring... Jag tycker i alla fall att det låter gulligt och tycker att det passar bra på vår underbara 14-åring! Hon fyller 14 idag och jag blir bara så glad när jag tänker på att vi fått en så härlig dotter. Hon är positiv, varm, empatisk, bästa shoppingkompisen, ja listan kan göras lång. Vi har faktiskt ännu inte alls behövt uppleva några negativa sidor med att vara tonårsföräldrar. Det är bara så spännande att få följa med och se vilka fina personligheter som formas fram.

HAPPY BIRHTDAY MY DEAREST, YOU ARE OUR DELIGHT!!

den gladaste:


den vackraste:

Min man

...var igår här:Carrick-a-rede rope bridge

och här:Giant's Causeway

och här:
Coleraine, Town hall


Han är på Nordirland och deltar i en konferens i Vineyardkyrkan som vi har besökt ett antal gånger. Jag är inte med, tyvärr... Men jag kom fram till att det inte skulle ha varit så lämpligt att vara borta från jobbet just nu och dessutom skulle jag hellre åka dit i något annat sammanhang än att bara vara på konferens. Jag har mina drömmar...

Köpte

...en ljusterapilampa igår. Impulsköp, ja, fast jag har faktiskt varit nyfiken i flera år på att testa om det skulle funka mot mörkertrötthet. Så tog en under armen på Minimani för 34,90. Googlade just och läste att många av dessa sk terapilampor kan anses vara humbug... Nå jag tycker om att det lyser upp rummet! Kommer knappast att sitta bredvid lampan så långa stunder...

Har rensat och ordnat i Elias rum och i vårt sovrum idag. Trist jobb men nödvändigt med jämna mellanrum. Hos oss tenderar saker och papper samlas i högar och fast jag inte tror så mycket på Feng Shui så tror jag att dessa högar påverkar oss negativt! Vi har ganska dåligt med hyllor och jag vet att man inte ska ha någonting extra i sovrummet men nu måste vi tyvärr ha det. Jag vill ha en ny bokhylla nu!

När man flyger

...känns det ibland overkligt. Det känns inte som om man varit någonstans på riktigt. Imorse flög jag till Helsingfors för att delta i ett seminarium och kl 17.15 flög jag hem igen. Har jag faktiskt varit i Esbo idag? Känns inte så. För mig betyder en resa till Helsingfors en halv dag i bil!


Jag tycker om att flyga. Men det är ju mera spännande att ha en semstervecka framför sig när man sitter i flyget istället för en dag på ett pedagogiskt seminarium i Esbo...

Ord

...är väldigt mångfacetterande! De kan överraska, glädja, såra, uppmuntra, slå ner, värma, ja listan kan göras hur lång som helst. Jag har ändå märkt att det är en stor skillnad mellan det talade och det skrivna ordet. Och alldeles speciellt har jag fått erfara att skrivna ord i mail, sms och i form av kommentarer på bloggar (gäller inte Carina's home!)lätt kan misstolkas och eventuella problem som ska redas ut inom dessa forum kan gå över styr och få oanade proportioner...

Detta har vi tyvärr fått erfara de här senaste dagarna. Ett problem som antagligen enkelt skulle ha gått att reda ut över en kaffekopp har istället blivit ett 4 sidor långt mailutbyte med formuleringar och åsiktsyttranden som knappats skulle ha kommit upp i ett samtal. Det verkar som om en del människor tycker att man får uttrycka sig mera vasst och fränt när man inte behöver stå öga mot öga med personen. Men orden ter sig ännu skarpare och hårdare när man ser dem i skrift!

" We've become good at making sure our actions match our hearts, and yet sometimes we've forgotten that how we use our tongue is a massive part of the same offering.


I just wanted to use this moment to get us thinking again about how we speak. Do we use it to bless and spur on? Do we use it to lift up and encourage. Do the words we choose to use reflect the honor and respect with which we treasure Jesus, or have we slipped into a way of talking that reflects only the culture empty of Him?


As James so beautifully put it in chapter 3 of his letter 'With our tongues we bless God our Father; with the same tongues we curse the very men and women he made in his image. Curses and blessings out of the same mouth!

My friends, this can’t go on. A spring doesn’t gush fresh water one day and brackish the next, does it?'" K.S

Samtidigt är det så viktigt att inte "haka upp sig" på andra människors åsikter om vi själva vet att vi handlat ärligt och bara med avsikt att föra Guds rike utåt. Vi måste utåt! Om vi tappar det greppet så kan vi lika gärna lägga av.

"Problems can be the gateway to our unique purpose. The challenge you face may lead to your life's call." A.S

Uppbyggande kritik för saker vidare medan negativ bromsar upp. Kanske det ändå är så att problem kan vara porten till vår unika uppgift.


Och nu något jättekul: Jag ska få sjunga hela helgen! Love it!!! På lördagmorgon startar vi med Ichtys på körresa till Ekenäs där vi ska ha konsert med Rombergs!
"De finns så många sköna människor, la la la" Men tyvärr måste jag åka iväg tidigt på söndag så jag missar vårt andra uppträdade :( Men när jag kommit hem kör vi genast igång med Worship Workshop med Nanna Rosengård! La, la la igen!!! Intensiv helg, men jag ber om kraft och öppenhet för att få uppleva mäktiga saker genom musiken. Det har hänt sig förr...

Mindy

...föddes den 3. januari 2007, samma dag som jag fick reda på att jag var allvarligt sjuk. Vi hade så där smått börjat fundera på hund igen och visste vad vi ville ha och hade surfat omkring på olika kennlars hemsidor. Följande dag reserverade vi henne. Vi satte oss kring köksbordet och sa åt barnen att vi hade två nyheter; en god och en dålig och frågade vilken de ville höra först. De ville höra den dåliga först... Men sedan blandades sorg- och glädjetårar om vartannat då vi kunde meddela att vi skulle få en hund till familjen!

Vi är kanske inte de mest målmedvetna hundägare men jag tycker att det ändå kan vara härligt med den här lilla personligheten. Visst kan vi bli nästan galna på att hon envisas med att gläfsa åt det mesta som rör sig, men man kan också smittas av lyckan som hon utstrålar när hon får springa fritt i naturen. Och springa kan hon nästan hur länge som helst, speciellt när vi är ute på vår holme. I somras blev hon också en riktig badbrud!



Hon är inte den mest skolade hunden men ibland räcker det med att vara söt...

Trodde aldrig

...att jag skulle börja intressera mig för mobiltelefoner!!! Men nu är det faktiskt så att jag borde skaffa en ny för alla de telefoner som jag använt de senaste åren har sagt upp kontrakten. Grejen är den att jag brukar få ärva telefoner av nån annan i familjen. Fast den som jag haft nu senast så införskaffades som ny åt mig men min dotter lyckades förhandla sig till ett byte för den telefon som hon då hade saknade kamera vilket min nya hade och eftersom jag "ändå aldrig använde kameran på min så kunde vi lika gärna byta..." Så när jag fick tillbaka min telefon (efter att hon fått en ny med bättre kamera!)så var den något sliten och skamfilad. I helgen fick den fnatt:Texten i displayen var upp och ner och spegelvänd...

Så nu har jag fått lov att köpa en helt ny till bara mig själv och jag har fått världens beslutsångest! Efter att ha konsulterat våra ungdomar så tror jag att jag skulle vilja ha en med en lättanvänd musikspelare. Jag hade redan nästan besämt mig för den här:
Men efter att ha surfat och läst allt om den så fick jag förstås reda på att det snart kommer en helt ny modellserie av musiktelefoner och då började jag fundera på om jag ändå borde vänta på den här:
Nå nu tror jag ju inte att ni är så värst intresserade av senaste modellerna av Nokias telefoner och det kan jag ärligt säga att det har jag verkligen aldrig heller varit. Poängen med hela det här blogginlägget är att jag blev nästan skrämd av att märka hur otroligt snabbt det kan gå från att vara tämligen ointresserad av en pryl till att bli närmast prylfixerad!!! Usch! Men en ny telefon ska det nog bli ;)

Balance in busyness

...skrev Kathryn om på sin blogg för en tid sedan och ville ha tips på hur man kan "stay connected to the Lord, present for your family, and alive on the inside" när man igen är inne i rullorna efter en sommar. Jag tycker att det har varit riktigt skönt att komma igång efter sommarlovet med arbete, aktiviter och engagemang. Men visst kan jag ibland känna ett sting av oro över att det kan bli "för mycket".

Mitt arbete känns för tillfället så meningsfullt och roligt! Visserligen intensivt och ibland tröttsamt men det viktigaste är ju att man får tid att återhämta sig mellan varven. Jag trivs så bra med mina "små" elever i åk 1 och tycker att det är så härligt att få undervisa och inte behöva fundera på bedömning och prov.

Idag blev min älskade man "inrättad" som föreståndare i vår församling. Det här har föregåtts av en längre process där vår pastor kommit fram till att han ska lämna föreståndarskapet. Så nu är jag "föreståndarfru" ;). Känner mig varken tyngd eller upplyft av titeln men jag vill vara ett stöd för min man och vet att våra "företag" brukar funka bäst när vi får göra saker tillsammans. Återstår att se... Vi känner oss ödmjuka inför uppgiften och ber om att bli utrustade med det som vi behöver.

Så visst är det mycket på gång hos oss (plus alla aktiviteter som barnen har...) men jag tror ändå att vi hittar en "balans i brådskan". Nyckeln ligger i att "hålla fast vid Gudskontakten, vara närvarande i familjen samt hållas levande på insidan".

den ödmjuka föreståndarn

Chill out

...är det nya modeuttrycket för avkoppling. För mig har den gångna sommaren långt varit ett enda chill out! Vi har hunnit med så mycket, både aktiviteter och slappande. Halva juli var vi på stugan i Borgå. Det kändes tyvärr lite för kort i år. Jag kom på en nygammal chill out-hobby: stickning! Jag har inte gjort det på många år trots att jag tidigare stickat ganska flitigt. Det blev ett par sockor åt mig själv:
De sista sommarlovsdagarna åkte vi norrut till de underbara stränderna norr om Kokkola. Först var vi en dag i Ohtakari. Vattnet var så skinande klart och sanden så otroligt len!
Det var också chill att få låna mina föräldrars husvagn! Det gillar vi alla men tyvärr finns det bara 4 sovplatser så William sov i bakluckan på bilen... Det tyckte han var coolt:)
Som Österbottning måste man ibland få se solen sjunka ner i havet (det kan man ju inte se i Nyland). Ohtakari behövde inte göra mig besviken:
Följande dag fortsatte vi till Kalajoki. Där blev det chill out för alla som vågade kasta sig i de uppfriskande bassängerna och rutchbanorna. Visst är Jukupark kommersiellt men jättekul!
Sedan måste vi förstås gå ner till den riktiga beachen. Vattnet var ljummet och man kunde vada ut nästan hur långt som helst. En varm dag som denna så var strandlivet helt i klass med "södern".
Vi avslutade sommarsäsongen med att för en dryg vecka sedan åka ner till sommarstugan och tjuvstarta villaavslutningen. Pappa hade hämtat med sig en kladdkaka från Maxmo hembageri (han vet vad familjen gillar...)
Och vi gick runt holmen...
och hittade kantareller...
och plockade blåbär...

Jag är så glad för vår fina sommar! Visst gick den snabbt men åh så många härliga minnen att leva på. Nu är jag tillbaka på mitt jobb och jag trivs riktigt bra som "småskolelärarinna", men mera om det nästa gång...

Mina vänner

...i rabatterna blir inte alltid så välomskötta men jag tycker nog om dem ändå och är tacksam för att de orkar visa upp sina vackraste sidor! Den här sommaren har ju varit väldigt torr så mina vänner skulle kanske ibland behöva få lite mera vatten... Jag är faktiskt ledsen över att jag försummat min vän brandliljan som hade så stora och fina knoppar men som torkade bort när de skulle slå ut i all sin prakt. Det är så härligt med just den blomman för jag flyttade den med huset från Uttermossa.

Nå det finns många andra härliga vänner som är så vackra just nu:

akleja

stjärnflocka

vit myskmalva

vit kryptimjan

kattmynta

gräslök

Jag fastnar alltid för vita och blåa blommor. Därför är det så piggt med den kraftiga och grannt orangefärgade brandliljan. Väntar så på att mina lavendlar och isoper ska slå ut i sina vackra blå färger! Stormhattarna flyttade jag på i våras så det verkar som om de inte riktigt orkar blomma i år. De är också flyttade från Uttermossa så de är ett tåligt släkte och kommer säkert igen nästa år.


Inne i kvisten har jag mina pelargoner som också skulle vilja ha lite vatten nu och då... Måste försöka skärpa mig!

Kalas

...av olika slag har det varit de senaste dagarna. I söndags var vi på släktmöte i Kimo. Det var Achréns släkt som träffades. Min farmor var född Achrén från Tuckor, Vörå. Det var drygt 100 personer på kalaset och jag träffade några småkusiner som jag inte tror att jag träffat förr. Kanske det är ett ålderstecken att man blir mera släktintresserad...Mor och dotter på släktträff. Syns det att vi är släkt...?

Pappa och hans kusin Bengt stod för en stor del av programmet. Det skulle förstår sjungas "Över bygden"...!


På tisdagen firade vi Elias 8-årsdag. Grattis älsklingen!! Eftersom den underbara högsommarvärmen bara håller i sig så kunde vi fira honom ute i det gröna. Barnen plaskade i den blå poolen resten av kvällen!

"Det går fortare när man samarbetar"

...var dagens klokaste uttryck från Elias när jag bad pojkarna städa undan efter kvällsmaten. Roger har åkt till villan i södern och jag är ensam med barnen. Det är märkligt hur mycket lättare det är att sätta barnen i arbete när man är ensam vuxen hemma! Vi gör nog dem en björntjänst när de får det mesta serverat... Tror det beror på att Roger och jag gör lika mycket i hushållet och det går ändå så snabbt när man är två. Idag har de tömt diskmaskinen, gjort sallad, städat undan från bordet, plockat upp grejer utspridda på gården... Visst kan de om man ber dem göra det!

Midsommarhelgen var vi på Midsummerfestival på Pörkenäs. Vi gjorde det kanske mest för barnens skull och de verkade faktiskt trivas alla tre! Lördagkvällens höjdpunkt var förstås Jerusalem. Deras musikstil har väl aldrig riktigt fallit mig i smaken (gillar mera "soft" än "hard") men visst var de duktiga för sin ålder(!). Kommer ihåg att jag hört dem nån gång på 80-talet i handelsläroverket i Vasa. Då föll jag för den coolt snygga basisten och han var faktiskt riktigt cool fortfarande...

Fast jag kommer bättre ihåg honom så här:

Konfirmanden

...var så stilig och fin i sin nyinförskaffade (första!) kostym! Dagen blev lyckad och konfirmationen i kyrkan var ett fint ögonblick. Eftersom vi för tillfället har en frikyrka som vår hemförsamling så var vi kanske lite fundersamma om William skulle gå i skriftskola här i byn. Han har rört sig i många olika församlingar men jag tror att det är viktigt att inte vår folkkyrka helt avbefolkas på troende kristna... Det är ju trots allt en otroligt stor möjlighet som kyrkan har att nå ut till människor när dom väl kommer sig till kyrkan!

Efter gudstjänsten samlades vi hemma hos oss för en god middag. Jag tror att husfars välsignelsebön före maten berörde alla på djupet; det kändes gott i luften!

William är den snällaste jag vet! Det har han alltid varit, ända från födseln. Den som har förmånen att lära känna honom märker att han har ett stort, gott hjärta. Vi hoppas och ber att hans framtid ska bli ljus och välsignad och att han alltid ska kunna vara den fina personlighet som han är i sig själv. We love you W!

"Men vårt hus är ju perfekt!"

...utbrast Elias då jag sa att jag skulle åka till Byggnadsapoteket. Han hade undrat om man kunde köpa mediciner där och jag svarade att man kunde köpa "medicin" till gamla hus som behöver fixas lite... Och det var då han spontant gjorde sin bedömning! Jag önskar att jag oftare skulle kunna vara som han och se det positiva istället för att hänga mig upp på saker som jag önskar vore annorlunda i vårt kära hem.


Jag tycker om att besöka Byggnadsapoteket! Men jag märker att jag inte har samma gnista längre för byggnadsvård som tidigare. Visst kan jag tycka att det är fina saker som säljs där men jag får inte längre samma känsla som när jag besökte stället första gången och det nästan var som att träda in i "himmelriket".


Under vår resa söderut fick vi igen en gång se tecken på att vi är på rätt väg, nämligen att vi vill se mera av himmelrikets tillväxt både i oss själva och runt omkring oss. Det känns riktigt spännande!

Bloggpaus

...behöver ju inte alltid betyda att det inte har hänt någonting. Oftast är väl orsaken till avbrottet precis det motsatta, nämligen att det har varit speciellt händelserikt!

Vi fick underbara dagar i Sverige med mycket tid för varandra och trevliga möten med gamla och nya bekantskaper.

När vi anlände till Stockholm på onsdag morgon kl 6.30(!) så fanns det ju inte så mycket att göra... Vi körde ut till Djurgården och gick en lång promenad kors och tvärs. Djurgården är verkligen en oas i storstaden. När Skansen öppnade gick vi in där och njöt av atmosfären. Kärleken till gamla hus sitter i!




Sedan for vi tillbaka till Rosendals trädgård och åt lunch ute bland blommande äppelträd. De har ju också en underbar plantbutik där jag gärna hade köpt ett och annat...

På eftermiddagen hälsade vi på hos Erica och Jonas över en kopp fika (trevligt att träffa dem!) innan vi åkte till Uppsala där Vineyard Norden-konferensen skulle hållas. Dagarna som följde var verkligen berörande och inspirerande. Vi var så glada att vi fick givande pratstunder med Kathryn och Alan trots att de naturligtvis hade fullt upp i egenskap av konferensens huvudtalare. Speciellt Alan har vi inte haft så mycket kontakt med tidigare och vi var förvånade över att han var så uppriktigt intresserad av vår situation här hemma i vår församling! God bless! Vi tog nästan inga bilder under konferensen. Det kändes på något sätt dumt att gå omkring och knäppa bilder på folk. Fast när man kommer hem så önskar man kanske att man hade gjort det... Men många trevliga minnen fick vi! Nu drabbades vi ju förstås igen en gång av Irlandsfebern efter att ha lärt känna några nya irländare som bjöd oss till dem...!

Nu får vi njuta av det härliga sommarlovet som känns sååå låååångt! I morgon åker vi till Borgå och i slutet av veckan blir det Missionskyrkans konferens i Karis (med kort a!). Så det får bli vår södernresa ;) Ha en skön vecka allihop!!photo by olivia