När man flyger

...känns det ibland overkligt. Det känns inte som om man varit någonstans på riktigt. Imorse flög jag till Helsingfors för att delta i ett seminarium och kl 17.15 flög jag hem igen. Har jag faktiskt varit i Esbo idag? Känns inte så. För mig betyder en resa till Helsingfors en halv dag i bil!


Jag tycker om att flyga. Men det är ju mera spännande att ha en semstervecka framför sig när man sitter i flyget istället för en dag på ett pedagogiskt seminarium i Esbo...

Ord

...är väldigt mångfacetterande! De kan överraska, glädja, såra, uppmuntra, slå ner, värma, ja listan kan göras hur lång som helst. Jag har ändå märkt att det är en stor skillnad mellan det talade och det skrivna ordet. Och alldeles speciellt har jag fått erfara att skrivna ord i mail, sms och i form av kommentarer på bloggar (gäller inte Carina's home!)lätt kan misstolkas och eventuella problem som ska redas ut inom dessa forum kan gå över styr och få oanade proportioner...

Detta har vi tyvärr fått erfara de här senaste dagarna. Ett problem som antagligen enkelt skulle ha gått att reda ut över en kaffekopp har istället blivit ett 4 sidor långt mailutbyte med formuleringar och åsiktsyttranden som knappats skulle ha kommit upp i ett samtal. Det verkar som om en del människor tycker att man får uttrycka sig mera vasst och fränt när man inte behöver stå öga mot öga med personen. Men orden ter sig ännu skarpare och hårdare när man ser dem i skrift!

" We've become good at making sure our actions match our hearts, and yet sometimes we've forgotten that how we use our tongue is a massive part of the same offering.


I just wanted to use this moment to get us thinking again about how we speak. Do we use it to bless and spur on? Do we use it to lift up and encourage. Do the words we choose to use reflect the honor and respect with which we treasure Jesus, or have we slipped into a way of talking that reflects only the culture empty of Him?


As James so beautifully put it in chapter 3 of his letter 'With our tongues we bless God our Father; with the same tongues we curse the very men and women he made in his image. Curses and blessings out of the same mouth!

My friends, this can’t go on. A spring doesn’t gush fresh water one day and brackish the next, does it?'" K.S

Samtidigt är det så viktigt att inte "haka upp sig" på andra människors åsikter om vi själva vet att vi handlat ärligt och bara med avsikt att föra Guds rike utåt. Vi måste utåt! Om vi tappar det greppet så kan vi lika gärna lägga av.

"Problems can be the gateway to our unique purpose. The challenge you face may lead to your life's call." A.S

Uppbyggande kritik för saker vidare medan negativ bromsar upp. Kanske det ändå är så att problem kan vara porten till vår unika uppgift.


Och nu något jättekul: Jag ska få sjunga hela helgen! Love it!!! På lördagmorgon startar vi med Ichtys på körresa till Ekenäs där vi ska ha konsert med Rombergs!
"De finns så många sköna människor, la la la" Men tyvärr måste jag åka iväg tidigt på söndag så jag missar vårt andra uppträdade :( Men när jag kommit hem kör vi genast igång med Worship Workshop med Nanna Rosengård! La, la la igen!!! Intensiv helg, men jag ber om kraft och öppenhet för att få uppleva mäktiga saker genom musiken. Det har hänt sig förr...

Mindy

...föddes den 3. januari 2007, samma dag som jag fick reda på att jag var allvarligt sjuk. Vi hade så där smått börjat fundera på hund igen och visste vad vi ville ha och hade surfat omkring på olika kennlars hemsidor. Följande dag reserverade vi henne. Vi satte oss kring köksbordet och sa åt barnen att vi hade två nyheter; en god och en dålig och frågade vilken de ville höra först. De ville höra den dåliga först... Men sedan blandades sorg- och glädjetårar om vartannat då vi kunde meddela att vi skulle få en hund till familjen!

Vi är kanske inte de mest målmedvetna hundägare men jag tycker att det ändå kan vara härligt med den här lilla personligheten. Visst kan vi bli nästan galna på att hon envisas med att gläfsa åt det mesta som rör sig, men man kan också smittas av lyckan som hon utstrålar när hon får springa fritt i naturen. Och springa kan hon nästan hur länge som helst, speciellt när vi är ute på vår holme. I somras blev hon också en riktig badbrud!



Hon är inte den mest skolade hunden men ibland räcker det med att vara söt...

Trodde aldrig

...att jag skulle börja intressera mig för mobiltelefoner!!! Men nu är det faktiskt så att jag borde skaffa en ny för alla de telefoner som jag använt de senaste åren har sagt upp kontrakten. Grejen är den att jag brukar få ärva telefoner av nån annan i familjen. Fast den som jag haft nu senast så införskaffades som ny åt mig men min dotter lyckades förhandla sig till ett byte för den telefon som hon då hade saknade kamera vilket min nya hade och eftersom jag "ändå aldrig använde kameran på min så kunde vi lika gärna byta..." Så när jag fick tillbaka min telefon (efter att hon fått en ny med bättre kamera!)så var den något sliten och skamfilad. I helgen fick den fnatt:Texten i displayen var upp och ner och spegelvänd...

Så nu har jag fått lov att köpa en helt ny till bara mig själv och jag har fått världens beslutsångest! Efter att ha konsulterat våra ungdomar så tror jag att jag skulle vilja ha en med en lättanvänd musikspelare. Jag hade redan nästan besämt mig för den här:
Men efter att ha surfat och läst allt om den så fick jag förstås reda på att det snart kommer en helt ny modellserie av musiktelefoner och då började jag fundera på om jag ändå borde vänta på den här:
Nå nu tror jag ju inte att ni är så värst intresserade av senaste modellerna av Nokias telefoner och det kan jag ärligt säga att det har jag verkligen aldrig heller varit. Poängen med hela det här blogginlägget är att jag blev nästan skrämd av att märka hur otroligt snabbt det kan gå från att vara tämligen ointresserad av en pryl till att bli närmast prylfixerad!!! Usch! Men en ny telefon ska det nog bli ;)

Balance in busyness

...skrev Kathryn om på sin blogg för en tid sedan och ville ha tips på hur man kan "stay connected to the Lord, present for your family, and alive on the inside" när man igen är inne i rullorna efter en sommar. Jag tycker att det har varit riktigt skönt att komma igång efter sommarlovet med arbete, aktiviter och engagemang. Men visst kan jag ibland känna ett sting av oro över att det kan bli "för mycket".

Mitt arbete känns för tillfället så meningsfullt och roligt! Visserligen intensivt och ibland tröttsamt men det viktigaste är ju att man får tid att återhämta sig mellan varven. Jag trivs så bra med mina "små" elever i åk 1 och tycker att det är så härligt att få undervisa och inte behöva fundera på bedömning och prov.

Idag blev min älskade man "inrättad" som föreståndare i vår församling. Det här har föregåtts av en längre process där vår pastor kommit fram till att han ska lämna föreståndarskapet. Så nu är jag "föreståndarfru" ;). Känner mig varken tyngd eller upplyft av titeln men jag vill vara ett stöd för min man och vet att våra "företag" brukar funka bäst när vi får göra saker tillsammans. Återstår att se... Vi känner oss ödmjuka inför uppgiften och ber om att bli utrustade med det som vi behöver.

Så visst är det mycket på gång hos oss (plus alla aktiviteter som barnen har...) men jag tror ändå att vi hittar en "balans i brådskan". Nyckeln ligger i att "hålla fast vid Gudskontakten, vara närvarande i familjen samt hållas levande på insidan".

den ödmjuka föreståndarn