Dags att vakna upp

...ur vinterdvalan? Blev väckt av varma solstrålar av min goda vän. Tack snälla du! Vet att det är frustrerande att följa med en blogg som plötsligt bara tar slut...Sorry!

Det är inte bara min blogg som legat i dvala utan också jag själv i viss mån. Det är lite knepigt men på något sätt blir det bara svårare år för år att komma sig igenom vintern trots att den här vintern har ju varit så otroligt vacker så att det ibland nästan tagit andan ur en!


Det har verkligen inte funnits brist på lämpliga fotograferingsobjekt. Bara fram med kameran och "knäpp":


Gånger vi bara kunnat konstatera: "Det kan inte bli bättre än så här!"




Men ändå är det med blandade känslor jag ser tillbaka på de fyra senaste månaderna. Snömängden har ju varit det allmänna samtalsämnet... Jag har märkt att jag får nåt slags obehag av stora snömängder. Det var när vi var till Ukkohalla på sportlovet för två år sedan som jag upplevde det för första gången. Då hade vi en snöfattig vinter här hemma och vi såg fram emot några riktiga vinterdagar. Jag njöt både i backarna och i spåret men tyckte det var otäckt med över en meter höga vallar längs vägar och på gårdsplaner. Något av samma obehag har jag också upplevt nu. Visst är det vackert med hus som är inbäddade i drivor men jag har varit orolig över snömängden på taken...




Känner ett visst sting av oro inför kommande vintrar. Tycker att jag bor på den bästa platsen av alla ställen på jorden men ibland skulle alltsammans få finnas på en annan breddgrad... Som de flesta andra väntar jag innerligt på våren!